I går hamnade jag otippat på Ozzys konsert på Stockholm Stadion. För två veckor sedan var det i alla fall helt otippat. Någon fick förhinder och jag kunde köpa vederbörandes biljett och hänga på några kompisar. Jag tackade nej först men ångrade mig några dagar senare. Mest otippat var väl färdsättet. De tre kamraterna har motorcykel och eftersom det fina vädret inbjuder till motorcykelåkande så… Själv har jag varken motorcykel eller A-kort så det blev en resa i passagerarsätet.
Tur kanske att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på. (En omskrivning för att jag är tacksam att TV-soffan är mjuk att sitta i. 
) Jag har nämligen varken kört eller åkt motorcykel förut. Helt klart en upplevelse som bidrog till en riktigt kul konsertresa. Lite läskigt att sitta där och susa fram utan att hålla sig i något men det gick att vänja sig. Nu har jag provåkt HD, Kawasaki och Yamaha. Komforten var varierande kan man väl säga.
Väl framme i Stockholm blev det dusch, öl, mat och apostlahästarna till Stadion. På vägen dit lyckades vi passera GunGallery och vi hann med att prata en stund med personalen. Jag hann med en snabbvisit i lokalen också men mina lätt otåliga kompisar stressade mig lite så det blev inte mer än ett par minuter. Visserligen hastigt men viss mersmak av Saul Leiter – passa på att avlägga visit om du har möjlighet före 17/6. Eller skaffa dig möjlighet.
Konserten då? Kul att se gamle Ozzy men han lyckades inte riktigt tända arenan ordentligt. Enda gången det nästan lyfte var under Black Sabbath-delen. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Ozzy som soloartist så det kanske har sin förklaring. Tidiga Sabbath gillar jag mer.Sen avslutades konserten tämligen hastigt och utan extranummer. Dåligt. Å andra sidan kanske vi inte gjort oss förtjänta av några extranummer heller. Publik och artist lirade inte riktigt ihop den här kvällen. Vädret kunde i alla fall inte varit bättre.
