Ankomst Kuba

Det mesta tog tid på flygplatsen José Martí International när vi anlände.

1. Kontroll av pass och visum.

2. Säkerhetskontroll lika som innan man får kliva på ett flygplan.

3. Vänta ordentligt länge på bagaget.

Ingen tjänsteman på flygplatsen hade bråttom. Inte så att de sölade för att jävlas utan de var snarare väldigt noggranna och inte ett dugg stressade. Det gjorde inte så mycket, vi hade ju fortfarande semester och det var bara tidig eftermiddag. Ingen hade särskilt stora kunskaper i det engelska språket men det gick bra ändå för alla var vänliga och hjälpsamma.

Så småningom lyckades jag fråga mig fram till växlingskontoret trots mina egentligen obefintliga spanskakunskaper. Det tog lång tid att växla pengar för den killen hade inte heller bråttom. En person före mig i kön växlade från US$ och samtliga sedlar blev noggrant granskade, en och en. Eftersom jag hade hört motstridiga uppgifter om det går att använda kreditkort eller inte provade jag naturligtvis det. Efter att ha försäkrat att det var utfärdat av en svensk bank gick det bra. Det visade sig senare att växelkursen här var väsentligt bättre än på hotellet.

Det gick lätt att få tag i en taxi. Kändes skönt att chauffören kunde bra engelska. Vi träffade ingen mer på kuban som kunde så mycket engelska. Det tog ca45 minuter att åka till hotellet i en tryckande hetta (ingen AC i bilen). Vägarna var gropiga och knöliga och både stötdämpning och fjädring i bilen var helt slut. En del gropar var så stora och djupa att de lätt slitit loss hela hjulupphängningen om han kört ner i dem. Det är förmodligen anledningen till att ingen håller en rak linje på de flerfiliga vägarna. Bilarna snarare flyter sidledes fram och tillbaka i ett mönster som lätt upplevs slumpmässigt. Med ett intervall på gissningsvis 1-2 km stod det minst en polis och övervakade. På vissa delar av sträckan fanns liftare och fruktförsäljare vid sidan om vägen. Vi passerade på ett ställe 4-5 hästekipage som hade kapplöpning i 1-2 körfält (av 4). Eller så använde de ett körfält och vägrenen, minns inte riktigt. Bilarna kör sällan särskilt fort på kubanska vägar.

Ibland tittade han ut på framhjulet genom vänstra sidorutan och sneglade sedan åt mitt håll lite så där i smyg på ett sätt som såg ut som att han ville försäkra sig om att jag inte sett vad han gjorde. I instrumentpanelen lyste motorfelslampan och bromsvarningslampan. Det fanns i alla fall säkerhetsbälten och vi kom fram till hotellet i Santa Maria del Mar utan missöden.

Atlantico

Advertisements

~ av Ove på 21 augusti, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: