God is in the house

Nej. Knappast.

Nick Cave and the Bad Seeds are in the house!

6e november spelade Nick Cave and the Bad Seeds på Annexet i Stockholm. Jag hade väntat sedan februari på den konserten och hade höga förväntningar trots att jag inte alls visste hur de skulle vara live. Musiken har jag varit trollbunden av sedan många år tillbaka. I sällskap med dotter och hustru hittade vi efter lite fruset letande in till arenan. Skyltningen var inte så lite förvirrande. Vi köpte fina t-shirts:

Bad Seeds

Bad Seeds

Förbandet var en soloföreställning av Shilpa Ray. Utan ackompanjemang av Happy Hookers. Det är nog det märkligaste förband jag hört. Hon sjöng och spelade på något slags stativmonterat liggande dragspel och till en början gillade jag verkligen men efter ett tag blev det för entonigt. Trodde meningen med förband var att värma upp publiken och det gjorde hon garanterat inte. På något vis passade det ändå in. Leta gärna upp musiken på Spotify, det är den värd.

Så småningom äntrade Nick Cave och hans orkester scenen. Det var verkligen en upplevelse. Musiken är fantastisk på skiva men live visar det sig att den går att ta till helt andra nivåer. Det är så den ska upplevas. Låt efter låt genomfördes i mer eller mindre anpassade versioner. Orkestern var samspelt och mycket tight. Mr Cave har ett eget speciellt scenspråk och en väldigt energisk utstrålning. Rösten var i toppform. Han är inte rädd för publiken som många andra välkända artister verkar vara. Tvärt om befinner han sig under stora delar av konserten inom beröringsavstånd och långa stunder har han direkt fysisk kontakt med personer i de första raderna. Där fanns också ett multiinstrumentalt troll. En kraftigt ansiktsbehårad man som var som en egen föreställning i föreställningen. Aldrig förut har en fiol låtit så illa och ändå samtidigt passat så bra in i sammanhanget. Under kvällen framförs en låt som bäst beskrivs som ett organiserat kaos. Det är en märklig upplevelse att lyssna till en orkester som så samspelt framför ett musikstycke i total avsaknad av rytm och melodi.

Ljudet var bland det bästa jag upplevt live. Texterna är en viktig del i Nick Caves musik och sången hördes hela tiden mycket tydligt utan att skymma eller ta uppmärksamheten från musiken. Texten kom i många fall fram tydligare än på skiva och jag hörde den på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Redan tidigare levande berättelser fick en vitamininjektion och en ny lyster.

Allt som allt blev det en annorlunda upplevelse. Mer än en konsert. Fler sinnen än syn och hörsel berördes. Det är svårt att beskriva. Som en inomkroppslig upplevelse mycket större än lokalen den härbärgas i. Mina höga förväntningar infriades med råge.

Annonser

~ av Ove på 30 november, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: